Fienden har visat sig

Jag är en relativt lång person. Det har jag förstått vid det här laget. På både gott och ont men det är den jag är. Detta innebär också att man får vissa fiender. Oundvikligen. I mitt fall är det möblerna. Möblerna har blivit min fiende. Det hela eskalerade i början på veckan då jag inom loppet av en kvart blev överfallen av såväl ett bord som en stol. Inget litet stötande. Ett par hårda smällar i mina bentrakter. Jag lyckades undkomma med ett par blåmärken och jag hade också assistans, medmänniskor i närheten. Men sedan den dagen glömmer inte jag att möblerna till sist visat sina sanna intentioner. Kantiga och träiga, fulla av ofog. Hädanefter är jag alltid på helspänn med minst ett öga vakande på vad som omgiver mig.