Jag älskar att fascineras. Fascineras av människor, fascineras av ting eller fascineras av annat.
Moln såväl som prylar.
Just nu och egentligen alltid fascineras jag av språk. Språk och språkanvändande. Språk och språkanvändare.
Man kan vara en god språkanvändare på olika vis. Ett fantastiskt talande, livfullt och lidelsefullt språk som Marcus Birro, en underman vad gäller aforismer och metaforer.
Språkbruket kan också präglas av råhet, cynism, arrogans och självupptagenhet, på ett lagom varmt sätt, som hos Simon Ungman Hain. Jag uppskattar de båda. På olika vis.
Båda uttrycker för mig liv. Båda accentuerar vad jag förknippar med dessa personer. Jag hoppas att vad jag skriver kan göra något liknande för andra vad gäller mig.
För mig skänker mycket av vad jag läser liv, vitalitet, glädje och någon form av inre belåtenhet. Jag får ut mycket av vad jag läser. Mycket på grund av att jag är ganska selektiv med vad jag läser men mycket också för hur jag läser. Att jag läser och inte bara läser igneom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar