Ett inre av frågor

Mitt inre är uppsplittrat i tusen och åter tusen tankar och känslor, frågor och bryderier.

Går det att få ordning på de många känslorna? Går det att finna de skillnader som finns mellan att bry sig om och att tycka om?
Just nu känner jag mest att det är ett stort kaos. Ett kaos av välvilja, omtanke och någon form av kärlek. En stark sådan men en kärlek som måste hitta en form, hitta ett fokus.

Jag känner så mycket samtidigt som jag känner till för mycket om det för att jag skall kunna ta det på allvar. För mycket för att kunna våga. Det är en integralekvation snarare än 1 + 1. Som att spela tetris på en landsväg, i mörker vetandes att det finns ett rätt men att det lika säkert finns stora faror. Jag vet att jag känner men nästan inte vad.
Vet att jag känner men vet inte ens om jag är säker på mina känslors riktning.

Och det jag känner, skall det tystas eller talas om.
Skall jag göra vad som är bäst för mig eller bäst för min omvärld och därmed indirekt för mig. Återigen har jag hamnat i frågan om huruvida jag skall göra vad som är bra för mig direkt eller indirekt. En fråga som jag aldrig kunnat besvara på ett sätt som för mig inte gör ont i form. Antagligen kommer jag som vanligt gå undrande ur frågandet. Utan svar. Skonad utan att vara nöjd.