Hälsofil och gummistövlar

Nyheten kom till mig nyligen att en person jag bryr mig om, en person som i mina ögon förtjänar bra saker, blivit utsatt för exakt samma destruktiva svekfulla beteende som jag så många gånger blivit. Personen ifråga blev utsatt för samma behandling som jag så många gånger slagits i spillror av. Att ha blivit utsatt för sina egna känslor, fått dem släppta lös av en person som beter sig som om vore det jag och hon som var vi, fått den spirande glädjen att blomma. Fått detta slaget i kras med en vinkning, ett ord eller steg åt ett annat håll. Att få höra eller se att man egentligen, centralfigur som man är, egentligen bara är perifer. Egentligen inte betyder det där extra.

Människor som inte tänker på vad de visar är bland de mest skadliga som finns. Det mest hjärtskärande som finns. Oavsett om det är menat eller inte.

Jag vill bra gärna hävda att det mest grundläggande som finns är kommunikation. Tyvärr tar det ofta udden av vad kärlek i slutändan är. Mystiken. Jakten. Den där luriga, undrande, glada känslan i magen. Har man då, genom att prata om saken, hällt i sig lugnande hälsofil; tagit på sig gummistövlar som får grenarna att knaka avslöjande under fotsulorna redan när jakten just börjat, ja då är det inte lika roligt längre. Men för vissa av oss kan just detta vara en räddning.

En nödvänlig räddning. En gummistövel i kärlekens förvillande skog.