Jag märker när jag läser vad jag just skrivit att det verkar väldigt dystert. Väldigt dystopiskt. Så är det nog. Så får det kanske vara. Jag vet inte vad det innebär. Vad det kommer göra mig. Inte alls. Kanske kommer saker ordna sig. Kanske. Kanske kommer jag ändra mig. Mycket. Jag har talat om det tidigare. Nu kanske det är dags. Det är många kansken nu. Så får det kanske vara. Just nu känns allting väldigt ovisst. Väldigt oklart. Jag har en väldig ovisshet framför mig nu. Jag vet inte hur framtiden ser ut. Ibland hinner ödet ikapp en. Jag tror att jag prenumererar på ödet.
Jag skall ta mig igenom det här. Jag skall göra det. Men mitt liv kommer se annorlunda ut. Hur vet bara tiden. Hur annorlunda, hur samma, det vet bara tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag blir ledsen och rädd när du skriver så.. vet ej vad som hänt men ingen borde vara bruten, ledsen och pessimistisk över dem 360 dagarna han har framför sig.. det är lång tid.. jag känner ju dig inte så väl men jag tycker ju om dig och vill att du ska vara lika hel på insidan som du är på utsidan.. fast det är klart.. det vill ju du med..
Skicka en kommentar