Nånting saknas

Det här har alla förusättningar att bli en av de konstigaste jularna på länge.

1. Ännu enbruten tradition. Jag är ett stort fan av traditioner. Jag har länge trott att jag behövt de få fast ting i tillvaron som finns, de man kan lita på. Jag tror inte det längre, jag vet.
Många traditioner i min närhet har brutits upp eller negligerats de senaste åren. I år är det min tur. Jag skippar hellre en gammal tradig tradition som brutits, negligerats och tjänat ut sitt syfte än att än mer dra ner på tiden jag har gett mig själv att umgås med min älskade far. Jag skall åka hem. Mycket av vad som finns i Lysekil är mig inte mycket värt längre men få saker betyder mer för mig än min far.

2. En annan tradition som jag själv skapat mig de senaste åren är den om det musikaliska som tydligen hör julen till. Andra lyssnar på en kavalkad av musikaliska änamålsenliga verk. Jag nöjer mig med ett. Juligen av Just D.
Den brukar spelas hemma hos mig. Konstant, i minst fyra dagar innan jul. Nu är min stereo sönder. Den vägrar inse att det faktiskt finns skivor att spela. den bruakr göra så, det brukar vara lätt tågärdat för stunden. Inte nu. Jag har försökt allt och här är sjukt tyst. Någon dator att spela den ifrån har jag inte heller. Den mår inte heller på topp.

Suck suck och dubbelsuck var orden jag kände var passande för denna dystra timma.