Dum får lida syndens straff

Mina sömnproblem verkar komma och gå som kunder i en skoaffär.
Sov tio timmar natten till lördag, klart färre natten till söndag och den senaste natten har jag knappt sovit alls, max två, antagligen betydligt mindre.
Att det blev så få i natt kan jag bara skylla på min egen enfald och dumhet. Jag gick och la mig för tidigt. Det må låta märkligt men inte för mig. Min kropp är van vid ett stressat och komprimerat sovande. Mellan 01 och 06 ungefär. Går jag då och lägger mig som igår, vid 22:30 ungefär, så ställer det bara till det. Då ger jag mig själv tid för eftertanke. Min kropp vet om att jag inte är trött och låter mig därför inte sova vilket gör att jag börjar tänka något litet som sedan spinner runt och som jag sedan spinner vidare på hela natten. Min kropp ger min hjärna möjlighet att komma upp i varv. Ordentligt. Det leder till att jag som i natt, ligger och försöker, eller snarare tänker på att jag borde, sova, hela natten lång. Väntandes på att klockan skall ringa, orolig för att jag sovit förbi den samtidigt som jag vet att så inte är fallet.

Detta beteende skapar oro hos andra gällande mig och framförallt skapar det en stor irritation hos mig. Ännu en anledning att inte gå att lägga sig. Man blir bara trött.

Framförallt irriteras jag på att jag gör såhär, försöker vara förnuftig när jag vet vart det leder, hur det slutar. Jag syndar mot mig själv. Mot bättre vetande. Det stör mig väldigt mycket.
Dum får lida.