Jag ser inte Gollum i spegeln längre. Det gjorde jag för mindre än ett halvår sedan. Det var synen på mig själv, jag tyckte att jag såg ut som Gollum. Förvriden, otymplig, och sned.
Det var vad jag såg när jag såg mig i spegeln och det var vad jag såg när jag såg mig själv på bild. Den bilden av mig själv har jag inte kvar. Jag är mig själv evigt tacksam för det.
En självbild som jag har lyckats förändra, mycket tack vare mitt tränande. Att jag upptagit tänkandet som en vana och hållit fast vid det. Gett mig sjutton på att ändra på mig själv, att bättra vad som är, och gjort det. Jag skall inte säga att jag är nöjd för det är jag inte men jag är inte längre missnöjd med vad jag ser. En väldig lättnad som jag har orsakat mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar