Jag har på senare tid ställt mig frågande till flera av de relationer jag har med andra människor. På olika sätt och av olika anledningar. I något fall då jag skyggat tillbaka och blivit lite rädd för hur jag känner och tycker och för vad den andra parten känner och tycker, lite skraj för hur vi fungerar i relation till varandra. I andra fall har jag funderat på hur jag begränsas av andra. Hur vi så kapitalt misstycker men fungerar tillsammans ändå, hur jag fått sådant helt ställt på ända.
Jag har funderat på hur jag i vissa relationer känner att de är inget annat än envägsrelationer.
Det är väldigt skrämmande frågeställningar men ibland undrar jag om de inte är nödvändiga. Vissa händelser har fått mig att undra och kanske helt tänka om. Oavsett vad så har en del saker lett till att jag stannat upp helt och hållet och funderat på vad som är och om det verkligen är något jag är tillfreds med. Jag har för mig själv vågat ifrågasätta och jag har till viss del visat mig att detta varit nödvändigt.
Jag är inte säker på vad jag kommit fram till och jag är ännu mindre säker på om jag verkligen gillar det. Men jag tror samtidigt att det inte är onyttigt. Inte då det upprör som det har gjort. Inte om jag skulle få för mig att fokusera på mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar