Vissa dagar så kan jag förundras över människor i min omgivning. Människor som känner till mig och hur jag är. Människor som vill mitt bästa men som kanske inte riktigt agerar så i slutändan.
Att, efter ett evinnerligt letande, få höra uttryck om att hålla mig borta från vissa människor, akta mig åt det ena eller andra hållet, få höra lite för mycket åsikter om andra. Ofta är det bra åsikter. Allt som oftast är det åsikter jag dragit långt långt innan de sagts mig. Samtidigt så känns det märkligt med allt detta tyckande åt mig. Att inte få testa för att någon annan säger att det är illa. Jag känner mig nästan lite biblisk.
Jag kan ta vara på mig själv, för det allra mesta. Även om så inte vore fallet så har jag ett omdöme som inte är att leka med, varken för mig eller någon annan. Jag önskar dessutom att jag hade rättigheten till mitt eget utlåtande, till min egen bedömning. Så är inte alltid fallet. Jag vet att det bara är välmenat men ibland känns det mest som att jag har någon som vet bättre åt mig. Inte alltid behagligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men är det inte ofta så?? Vänner vill ditt eget bästa och att du ska vara försiktig.. men oavsett vad dem säger så måste man kunna få göra sina misstag .. det är då man lär sig.. dessa personer måste bara acceptera att man kan tänka själv..
Visst är det så. Ibland kommer bara andras hjälpförsök vid lite fel tidpunkter, lite olägligt och då stör det extra mycket. Som i det här fallet.
Skicka en kommentar