Månens ljusa sida

Jag har fått höra så många gånger att kärleken kommer när man minst anar det, att jag kommer få vad jag förtjänar etc.
Jag har hört det tillräckligt många gånger och mer än så. Ord är fina, handling är bättre.
Jag har funderat lite kring det dock.
Jag har funderat på hur hon reagerar om hon ser mig nergången, bitter, cynisk fast i min egen dystra värld? Är det vad jag vill skylta med? Hur jag än må må så finns det allt som oftast något som är rätt ok, något man kan pigga upp sig med, något att distrahera sig med. Något som kan dra fram min positiva sida. Jag må må som jag gör, Men jag visar det på olika vis beroende på sällskap eller om jag är ensam. Det är ibland det svåraste jag vet. Att inte syssla med konstant självömkan. Men om jag omkring sån, hur kul hade det varit för min omvärld?
Vad hade det sagt dem? Vad hade det sänt för signaler? Vad hade det sänt för signaler till eventuella nya omkring mig, som inte känner mig sedan innan?

Nej, oavsett vad så har jag gett mig den på att i så stor omfattning som möjligt är visa upp vad som positivt är. Vad positiva sidor jag har att erbjuda.

Det ger min omgivning mer. Det ger nog till viss del en del för mig också. Oavsett så är det sådan min strävan skall se ut framöver.