Lärande

Något av det i mitt liv som ger mig mest är lärande.
I viss mån att lära mig själv nya saker men framförallt att lära ut. Jag har länge varit markant villrådig gällande vad som stundar i min framtid, vad jag har för önskan att bli. Jag är fortfarande inte klar över vad jag vill bli. Jag vet dock sedan länge vad jag kommer att bli. När jag var som mest villrådig gällande studieval för ett par år sedan, efter att ha läst fristående kurser av olika slag i två år, så blev jag av två av mina allra bästa vänner från min gymnasietid övertygad om att söka till lärarprogrammet. Jag blev övertygad om att det faktiskt var detta som jag var ämnad för och så är det nog. Oavsett huruvida jag vill det eller inte.

När det än har skett att jag blivit tillfrågad om hjälp har jag hjälpt efter bästa förmåga. När jag sett mina medmännsikor faktiskt lära sig och när jag får höra ett kort tack eller ens märker att det är tack vare mig, då lyser jag och någonting brinner till inom mig. Då upplever jag sann glädje och förnöjsamhet. Detta gäller oavsett vad det är som lärs ut.

Som påtalat tidigare så introducerade jag punschdrickandes ädla konst för spexande gröna sent i lördags. I tisdags, efter att jag hållit i mitt mest effektiva styrelsemöte hittills, tog jag mig ett halvt glas Facile och vandrade ned för de inre trapporna i studenternas hus. Väl utanför spexrummet mötte jag en av mina lärjungar som med glädje och entusiasm frågade: "Är det Facile? Jag får lukta!" Han gjorde så och lika mycket som jag såg njutningen i hans ögon, lika mycket fann jag stoltheten i mina.

Jag tycker om punsch.