Premiärhelg

Vi hade urpremiär i fredags. Det gick med blandat resultat bra. I vart fall var jag inte nervös. Därefter hade vi internbaluns som slutade på ett väldigt blött vis.
Jag vaknade efter lite ovägar upp vid tvåtiden, gick och hämtade mina skivor och köpte samtidigt frukost. Kom i samband med det på att våran galapremiär började en timme tidigare än fredagens föreställning. Hets!

När jag inkom fick jag reda på att min sångarbroder Stefan förstört rösten efter och i samband med balunsen. Min röst var sådär minst sagt. Vår insats under premiären gick helt ok, en av mina kamrater kom bort sig i sången men vi lyckades rädda honom väl.
Där stod jag nu, med en timma kvar till galapremiär med en sångarbroder som visat sig osäker på texten och den andre av dem satt ur spel och därtill med en röst som var klart obra. Dags att bli nervös. Jag började tänka för mycket.

Det hela slutade dock jäkligt bra. Sången satt, omtaget satt grymt, jag körde det i stort sett själv då Björn var osäker på texten så tog jag i för tre. Det kändes grymt. Det var grymt mot halsen därtill. Jag saknade brist att tala efteråt. Det gjorde inget för det hade gått så jäkla bra. Jag hade dessutom improviserat ihop ett extra omtag mitt i skarpt läge. Änna görnöjd.
Minst lika nöjd är jag över vissa händelser under galasittningen. Jag skrev en sång och framförde. Jag blev framropad till omtag av den, på tyska, och satte med beröm efteråt! Därefter ägnade jag natten till att lära upp unga nya spexarförmågor i att dricka punsch. De lär sig fort de små liven. Jag blir lite stolt. De har dessutom anammat min vackra humor. Punschnjutandet avslutades vid halv tio i morse. Jag har fortfarande inte gått och lagt mig. Mitt punschförråd är numera halverat... Facile är underbart. Jag har lärt ungdomarna att uppskatta punschen men att också uppskatta och njuta Facilen. Jag är mäkta nöjd med min insats.
Nu väntar en knapp vecka till nästa föreställning.