Att tycka om

Oavsett vad jag skrivit tidigare om kärlek så finns den i mitt liv. Ofrånkomlig. På gott och på ont. Jag är väldigt känslosam av mig. Väldigt kärleksfull. Just nu tycker jag om en person väldigt mycket. Kanske mer än vad som är nyttigt. Jag vet att jag tycker om personen ifråga för mycket för att inte få tycka om personen fullt ut. Älskar för mycket. Är för mycket Fabian på vissa vis. För kärleksfull. För emotionell. Men det kan inte vara något negativt. Inte på något vis. Det är vad det är varken mer eller mindre och någonstans, trots hur jag känner för det, så är det något bra, någonting väldigt fint att vara så full av kärlek som jag är. Det kan sluta på flera vis. Det kan sluta på bara ett sätt, egentligen, men på något outgrundligt vis kommer det stärka mig. Kanske inte nu, kanske inte i morgon, men någon dag kommer jag gå stärkt från detta.

Att vara älskad av Fabian är något få förunnat. Inget som händer vem som helst. Någonting väldigt positivt.