Ett stort svart moln

Jag känner mig som ett stort svart moln. Ett stort, mörkt, regntungt moln som ligger och lurar på himlen, redo att brisera när som helst.
Så full av ilska, så full av negativ bitterhet. Fullt av tårar som likt regnet kan börja välla ut när som helst. Men framförallt är jag ledsen. Själsligt, rakt igenom ledsen. Ledsen och sårad av att släppa någon så nära, släppa någon så tätt inpå, öppna upp och vara trygg med det för att plötsligt vakna upp till en värld där allt denna någon är som förbytt, tryggheten borta och allt som var lugn och glädje bara är frågetecken.

Jag önskar att molnet kunde brisera och släppa ut vad som är men det kan jag inte. Jag är för stunden fast.