Jag är Fabian

Jag är Fabian. Det är något som min omvärld, kollegor och en del vänner ofta får höra numera.
Detta som svar på frågor.
Jag är som jag är, ganska knasig, relativt snäll, ganska givmild, något omtänksam, lite galen, lite milt självglad. Detta är något som i mina ögon ingår i att vara Fabian.
Många tolkar mina uttalanden, mina konstateranden som ordentlig dryghet och självgodhet. Jag skulle vilja påstå att för de som känner mig ordentligt och väl så är detta ganska främmande.
I Fabian ingår inte dryghet.
I att vara Fabian ingår det, till viss del, för att framhäva resten.
Kontraproduktivt? Ja, absolut.
Jag är Fabian.