Vaknade upp idag med en känsla av olust. Saknad. Ovilja. Motgång.
Den verkar hålla i sig.
Allt jag har som tynger mig har av någon anledning valt att komma upp till ytan idag. På en gång. Jag kommer på mig själv med att ifrågasätta mig, begrunda alldeles för mycket vad som är istället för att se framåt. Jag gillar det inte alls. Framförallt inte när jag gjort ett aktivt val att inte acceptera det utan se det positiva istället. Då blir jag rakt igenom sur när dagar likt denna presenterar sig.
Just idag känns det inte som att Fabian är bra för sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar