Jag gjorde mig själv tokigt stolt igår. Undertecknad lyckades med att göra något väldigt ofabianskt, nästan självemotsägande. Han uttryckte sina känslor för den det berör.
Istället för att som vanligt gå omkring och vara negativ över mig själv så tog jag mig i kragen och faktiskt uttryckte vad jag känner. Till viss del på grund av att jag är väldigt glad i personen ifråga men också för att hon mer än någon annan får mig att känna mig trygg, rakt igenom trygg och på så vis ge mig tryggheten att våga. Jag skulle vilja påstå att hon är det bästa, den bästa, som hänt mig och för den delen mig som person på många år. Hon ger mig en trygghet men också möjligheten att växa som person.
Möjligheten att våga se mig själv som den jag är. Möjligheten att våga agera därefter.
Visst har jag starka känslor för personen, det är inte att förneka och det är tydligare för mig ju mer jag tänker på det men för mig så är hon något större än bara en person att vara kär i.
För mig så är hon trygghet. I mina ögon så är hon på många vis en stor förebild, hon är modig och hon är stark. Att kunna ha det i mitt liv betyder så oerhört mycket för mig och det är värt mer än något annat.
Jag kan inte annat göra än att från det innersta av mitt öppna hjärta sända ut ett tack, ett tack för möjligheten att bli en bättre människa. Möjligheten att lära mig vara mig själv bättre och att lära mig leva. Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar