Öppen och publik

Jag märker mer och mer ju mer jag skriver att jag är väldigt öppenhjärtlig av mig.
Att jag sällan håller något inom mig och att jag har en förmåga att ösa ur mig det allra innersta, det allra mest privata av vad som är jag. Jag har flertalet gånger hört att jag är för öppen. Jag är böjd att inte hålla med om det. Sådan är jag som person. Man akn välja att inte läsa men jag kommer inte välja att inte skriva.
Det är en stor frihet för mig att ha en möjlighet att nånstans få ösa ur mig av vad som är. vad jag känner, vad som trycker mig. Och som påtalat tidigare, det är inte för andra som jag skriver även om jag vet att det finns en hel del som läser vad som skrivs. Det är för mig. Det är för mig som jag öppnar mig, för min skull. Kanske för att erkänna det för mig själv. Att jag på något vis erkänner för mig själv vad som är genom att skriva det.