Början på en god vana

Har tagit ett initiativ de senaste dagarna som jag idag också fullbordat med handling.
Vad jag gjort kommer, enligt mina beräkningar, innebära smärta, nya bekanskaper, lidelse och ett stort välmående.
Jag har med andra ord beslutat mig för att börja träna. Jag har inte bara bestämt mig, jag har dessutom tagit mig för att verkställa mitt beslut och denna förmiddag köpt träningskort.

När jag tidigare i mitt liv tränat så har det skett genom så kallade tio-kort. Det vill säga att man betalar vid ett tillfälle för ett bestämt antal träningar som man kan genomföra ungefär när man vill.
Så funkar inte jag. Jag behöver i mångt och mycket press på mig för att få saker gjort. Stress är på det viset det bästa jag vet. Nu har jag satt press på mig genom att ta en stor ekonomisk kostnad vid ett tillfälle. Detta kommer göra att jag känner att jag är skyldig mig själv att få valuta för detta.
Och således träna.

Till detta hör att det är skönt. Det är välgörande. Det är uppiggande. Det åsamkar olidlig smärta i form av träningsvärk. Och sen blir man ganska hungrig. Jag har, hittills i vart fall, åtgärdat detta med pizza. Det gör också att man känner sig nöjd över att ha motverkat det lite för nyttiga i att ha tränat. Lagom är bäst.
Mina träningsidéer har också gjort att jag förbättrat min kosthållning.
Inte som i "Numera äter jag bara selleri och rå fisk eller fågel". Mer som i att jag numera ser till att äta med en bättre regelbundenhet.
Inte längre en marmeladmacka när jag kommer hem från jobbet vid niotiden. Lagad mat, i någon form. Jag tror att det är bra.

Någon kanske tänker: "träningsvärk kan motverkas genom att stretcha".
Håkan Mild stretchar aldrig. Han har strechat en gång i hela sitt liv. Då fick han muskelbristning.
Det där var som det så vackert heter: Svar på tal.