Inte längre ett måste

Jag har resonerat med mig själv ganska länge de senaste dagarna vad som i min förhoppning fått namnet Kakfrågan. Jag har också kommit till insikt att det inte längre är så noga. Inte just nu i alla fall. Inte som det känns.
Jag kanske åtgärdar vad som är, tar till handling. Men jag kanske inte gör det. Jag har inte samma behov av vedergällning längre. Jag har viktigare saker för mig. Viktigare saker att tänka på än att tänka på andra. Viktigare saker att tänka på än folk som behandlar mig som skit. Jag kan tänka på mig själv istället. Sätta mig själv i första rummet. Det vore en första gång men nog något som jag skulle tjäna på mer än något annat.

Vad som händer händer.
Men jag tror inte att sömn skall vara ett problem längre. Inte av samma anledning i varje fall.