Glädjande rysningar

Jag har varit lite under isen idag, av olika anledningar och delvis beroende på sömnbrist.
En glad god vän till mig försökte göra olika goda försök till att peppa upp mig. Hennes fina försök fick mig att fundera på vad som kunde glädja mig. Jag tittade upp på dörren till mitt kontor där en löpsedel som GP-tryckt upp med texten "Svenska Mästare".
Den synen var en syn som fick mig att minnas. Att minnas och att drömma mig tillbaka. Tillbaka till söndagen den 28e oktober 2007 när mitt kära Blåvitt säkrade sitt 18e SM-Guld.

Mina tankar ledde till att jag surfade runt på Youtube efter vad som hade med guldet att göra.

Jag kände dock att lite Youtube inte skulle räcka.
Mina steg ledde mig till Blåvittshopen, genom fallande regn.
Jag fann mig där ett par böcker jag suktat sedan länge gällande historia och framtidssaga. Jag fann mig också en bok med fansens bilder och tankar från säsongen och säsongsavslutningen sammanställd av supporterklubben Änglarna. Verkar bra. Har sparat den lite.
Vad jag gav mig till blåvittshopen för vad Guld-DVDn. Summeringen av säsongen, bilderna, människorna, matcherna, firandet.

Jag har tittat igenom min nya guldklimp idag och det är nästan lika mycket glädjetårar nu som än idag, återigen så är det tårar som kommer. Rysningar genom hela kroppen.
Det är magiskt. Ren och skär magi.

För någon som inte är insatt och inte förstår tjusningen i fotbollen så kan det vara svårt.
Ord och uttryck som påtalar att det bara rör sig om en boll, lite gräs och några tetiga gubbar som kutar runt duggar stundtals tätt. Det är svårt att beskriva. Det är något som skall upplevas. Det är något som skall förstås genom lidelse, framgång, motgång och kamratskap.